VanillaMilkshake - "fluffig och god"

070706, dagen då det var fest. Klockan slog tolv och det blev 070707. Det var den natten (eller snarare tidig morgon) som jag träffade en massa nytt härligt folk på Mirandas och Fridas 18-års fest. Vi var ute och det var en ljummen svensk sommarnatt med tillhörande irreterande myggor. Men när väl festen kommit igång så märktes de knappt, bara efteråt nästa dag när man såg att hela ens arm var sönderbiten.
Det var på den här festen jag träffade Rickard. Killen med de vita diesel-skorna. Vi skoja och sa att det var lite snobbigt, till svar fick vi " Men förlåt att man jobbar på Stadium och har 20% rabatt". Han var förlåten.
Igår träffade jag Rickard igen. Vi åkte till söder, hittade en plats på maria berget där vi kunde titta ut över Stockholm stad. Vi hade en bra stund tillsammans även om Ida är ganska bra på att klanta sig :P But that's me ; ) , det var roligt i alla fall.
Snart åker Rickard och tågluffar ute i Europa. Jag önskar honom en trevlig resa och hoppas att det blir mycket skoj (även fast inte jag är med ;P). See u later alligator!

Idag hände nåt kul på jobbet. Det kom en engelstalande man, han skulle betala 30 kronor för att få gå in och bada. Det roliga var inte den engelstalande mannen utan det faktum att han betalar med en tusenlapp. Men det här var inte vilken tusenlapp som helst! Det var en tusenlapp som gjorde så att allas (dvs.min, sofias och saras) munnar formade orden "wooooaw". Det är inte ofta att en tusenlapp hamnar i Kvarnis kassa.
Vi studerade denna tusenlapp noga med stora ögon som aldrig hade sett en ny tusenlapp!

Här ska ni få höra om en liten story som min kära vän Marie var med om. Jag fick höra "the big accedent" när vi var ute på lång eftermiddagspromenad. Det hela började samma dag som när hon kom till hennes sommarjobb på folktandvården. Där träffade hon många trevliga människor och lite annat löst folk. Ett av dessa lösa folk var kinesen/stockholmaren/sunsvallsbon Choung (fint försvenskat till Tjång). Allt verkade normalt , tills en onsdag kom, då Tjång helt otippat frågade Marie om de skulle fika den kommande torsdagen. Marie var vid detta tillfälle i stort chock-tillstånd;" Vad är nu detta?!!," på grund av sagda tillstånd så fick Marie till slut ur sig ett " aaah..ehh...a. okej".
Nästa dag, dvs. den kommande torsdagen klockan 10:00 så knackade Tjång på Maries arbetsrum. "Ska vi gå och fika då?!" Marie tittade på sin arbetskompis Johanna och skickade en signal att hon skulle följa med. Och så blev det. Men Marie lyckades komma undan med ursäkter om att det redan fanns fika på rummet. Eftersom Tjång inte fick som han ville så kom han tillbaka senare på dagen med en kanelbulle i ena handen. Denna kanelbulle gav han till Marie. Han sa att han var ledsen och att han ville fika med Marie för att det var hans sista dag. Marie såg frågande på kanelbullen och Tjång gick sin väg.
Det här skulle vara en trevlig liten historia om inte Tjång var en 34 år gammal tandläkare.
Marie åt aldrig kanelbullen.

                                    Jag har klippt mig!!! (end of story)