Tjång medaljång
Här ska ni få höra om en liten story som min kära vän Marie var med om. Jag fick höra "the big accedent" när vi var ute på lång eftermiddagspromenad. Det hela började samma dag som när hon kom till hennes sommarjobb på folktandvården. Där träffade hon många trevliga människor och lite annat löst folk. Ett av dessa lösa folk var kinesen/stockholmaren/sunsvallsbon Choung (fint försvenskat till Tjång). Allt verkade normalt , tills en onsdag kom, då Tjång helt otippat frågade Marie om de skulle fika den kommande torsdagen. Marie var vid detta tillfälle i stort chock-tillstånd;" Vad är nu detta?!!," på grund av sagda tillstånd så fick Marie till slut ur sig ett " aaah..ehh...a. okej".
Nästa dag, dvs. den kommande torsdagen klockan 10:00 så knackade Tjång på Maries arbetsrum. "Ska vi gå och fika då?!" Marie tittade på sin arbetskompis Johanna och skickade en signal att hon skulle följa med. Och så blev det. Men Marie lyckades komma undan med ursäkter om att det redan fanns fika på rummet. Eftersom Tjång inte fick som han ville så kom han tillbaka senare på dagen med en kanelbulle i ena handen. Denna kanelbulle gav han till Marie. Han sa att han var ledsen och att han ville fika med Marie för att det var hans sista dag. Marie såg frågande på kanelbullen och Tjång gick sin väg.
Det här skulle vara en trevlig liten historia om inte Tjång var en 34 år gammal tandläkare.
Marie åt aldrig kanelbullen.
