000409-111026
Astman var ingen astma, det var cancer.
Hur ska jag leva utan dig? Jag älskar ju dig. Du är min bästa vän och du vet allt om mig. Du har varit med mig i större delen av min uppväxt och du har aldrig svikit mig. Nu finns du inte mer och jag saknar dig så.
Du tröstade alltid mig när jag var ledsen och skvallrade aldrig när jag berättade något pinsamt. Du hälsade alltid på mig när jag kom hem, du höll mig sällskap vid datorn när jag hade skolarbeten att göra. Du tvättade mitt hår och tuggade sönder mina tröjor. Du drack mitt kaffe och snodde mina räkor, du fick mig att skratta när du var klantig och du fick mig lugn när du började spinna. Du pratade mycket och berättade alltid vad du hade gjort, hur nära du ibland var att fånga den där musen. Ibland fick jag också några av dina små presenter och ibland tappade du bort dem så att de försvann in bakom olika små vrån. Men det gjorde inget för du var världens bästa katt vid namn Sylvester Malte Tudor Welander. Jag älskar dig. R.I.P
men åh gumman! vrf har du inte sagt nåt?? vet hur det känns att känna en enorm sorg för ens bästa lilla fluffvän, tänker på dig <3
