Döden
Jag har nu varit med om mitt första hjärtstopp.
Patienten inkom i ambulans, hustrun hade larmat och påbörjar HLR i hemmet. När ambulansen kom in till akuten, stod alla redan förberedda. Hjärt och lungräddning utfördes såklart och defilbrator samt svalgtub (för att skapa öppna luftvägar) användes.
Man gav även läkemedel, bla. adrenalin. Efter ett par återupplivningsförsök använde man ultraljud på hjärtat för att se om det fanns någon som helst aktivitet kvar. Det gjorde det inte och man avbröt försöket och patienten dödförklarades. Då hade det gått 40 min sen hustrun larmat och påbörjat HLR.
Det jobbigaste var nog efteråt när vi skulle byta kläder på den avlidne. Tanken att denna person levde för ca. en timma sedan och åt lunch med sin fru och sedan helt plötsligt svimmat av kändes nu väldigt långt bort.
Känns kanske konstigt att säga det, men i allt det hemska så var det på ett sätt bra att ha varit med om det innan man blir färdig sjuksköterska. Det var såklart jobbigt att se hela förloppet men också intressant och det är givetvis viktigt att veta hur sjukvårdspersonalen arbetar under ett hjärtstopp.
Nästa gång kanske man inte längre är student, och måste själv agera...
och som en sjuksköterska sa till mig är det ju lika naturligt att födas som att dö.
Jag har nu varit med om mitt första hjärtstopp.
Patienten inkom i ambulans, hustrun hade larmat och påbörjar HLR i hemmet. När ambulansen kom in till akuten, stod alla redan förberedda. Hjärt och lungräddning utfördes såklart och defilbrator samt svalgtub (för att skapa öppna luftvägar) användes.
Man gav även läkemedel, bla. adrenalin. Efter ett par återupplivningsförsök använde man ultraljud på hjärtat för att se om det fanns någon som helst aktivitet kvar. Det gjorde det inte och man avbröt försöket och patienten dödförklarades. Då hade det gått 40 min sen hustrun larmat och påbörjat HLR.
Det jobbigaste var nog efteråt när vi skulle byta kläder på den avlidne. Tanken att denna person levde för ca. en timma sedan och åt lunch med sin fru och sedan helt plötsligt svimmat av kändes nu väldigt långt bort.
Känns kanske konstigt att säga det, men i allt det hemska så var det på ett sätt bra att ha varit med om det innan man blir färdig sjuksköterska. Det var såklart jobbigt att se hela förloppet men också intressant och det är givetvis viktigt att veta hur sjukvårdspersonalen arbetar under ett hjärtstopp.
Nästa gång kanske man inte längre är student, och måste själv agera...
och som en sjuksköterska sa till mig är det ju lika naturligt att födas som att dö.
Jag funderar på...
...om Micke möjligtvis hade lite dåligt samvete när jag kom hem på måndagkväll. Det var nämligen så att jag hade min första dag på praktiken i lindesberg och skulle upp 04:30. Men samma natt så var det såklart super bowl vilket är jättesuperviktigt för Micke (han har som tradition kan man väl säga att sitta uppe hela natten, kolla på superbowl, äta kycklingvingar och dricka öl).
Micke tog givetvis med sig sina kompisar hit, jag sa att det gick bra bara de var tysta. Men det var ju lättare sagt en gjort! Jag ska tillägga att de faktiskt gjorde sitt bästa efter att jag ringt till micke ett par gånger och klagat, men det verkar som om våra väggar är helt ihåliga. Så det blev inte så mycket till sömn, men hur som helst så tog jag mig upp, samma tid som matchen var slut.
Nu kommer det bästa! När jag var på väg hem var jag mentalt inställd på att ölburkar stod framme och att det var allmänt söligt (hade bestämt mig för att jag inte skulle blir irriterad) men när jag öppnar dörren är det kliniskt rent, både dammsugit, diskat och dessutom skurat!
Åh vad jag blev glad! tänk vad lite städning kan göra :)
